Tobias Andersson: Milano med fotbollslaget 2011
Ett fotbollslag från södra Skånes lägre divisioner tränar, spelar och umgås år in och år ut i alla möjliga och omöjliga miljöer. Efter avslutad säsong händer det att något tart initiativ och anordnar en resa för seniortruppen. Ofta slutar det med bussresa till Tyskland. I år ser upplägget dock annorlunda ut, bussen byts mot flyg och Tyskland mot Italien. Zlatans Milan ska ta emot Siena.
Tidigt på lördagen samlas gruppen på tågstationen för avresa mot Köpenhamn och vidare mot Milano. Väskorna är packade och alla är på plats, eller? En saknas, tåget går snart så vi måste ju hoppa på. Ombord på tåget ringer vi efter den saknade, ett väldigt svagt och trött svar hörs i andra änden. När han inser varför vi ringt slänger han sig i bilen, han har försovit sig och går nu en kamp emot klockan för att hinna med planet. Ombord på tåget frågar någon på skoj om alla har passet med sig, alla skrattaroch svarar ja utom en stackare som undrar varför man behöver pass. När vi förstått att han på fullt allvar inte insett att passet är en nödvändighet för att flyga ringer vi än en gång efter vår stressade sjusovare, han får göra ett kort stop på vägen.
På Köpenhamn flygplats Kastrup står vi och väntar på att bli fulltaliga, vissa är mer nervösa än andra... Tillslut trillar vår sista medlem in genom dörrarna med pass och packning i händerna. Vi checkar in och ställer oss i kö till att få gå på planet. Lågprisflyget har inga bestämda platser utan det är först till kvarn som gäller, med näbbar och klor sliter sig folk fram för att få bästa platsen. Planet landar i ett vintrigt Italien, jämfört med vintrarna vi har i Sverige kändes det nästan som vår. Vi hyr en buss och en chaufför som kör oss till vårt hotell i utkanten av Milano. Vi checkar snabbt in och sedan skiljs den stora gruppen åt, det finns olika viljor och åsikter i gruppen. Någon vill se på stan, andra vill gå till baren.
Senare på kvällen ska vi bege oss mot den mäktiga San Siro som de flesta av oss bara sett på bild. I väntan på matchen sitter en del av oss på rummet och pratar. Någon kommer på att vi borde satsa pengar på resultat och målskyttar. Så blir det, alla lägger en mindre summa pengar och gissningarna bokförs. Zlatan nämns av många som målskytt. Klockan tickar och helt plötsligt är det dags att åka, eller gå? Hur långt är det till arenan? Ingen vet.
Det visar sig vara svårt att få tag på taxi, vi bestämmer oss för att kolla upp hur man kan gå dit. Vi börjar gå men inser att vi går på fel håll. Stressade som få lyckas vi haffa en taxi och med ständiga blickar på klockan mumlar vi "snabbare, kör snabbare". Väl framme ser vi den majestätiska byggnaden framför våra ögon, vi letar upp stället där vi byter bokningsbekräftelse mot biljett. Matchen är fortfarande några minuter bort så det finns chans att införskaffa den obligatoriska halsduken. Med halsduken runt halsen springer vi i full fart upp för trapporna och hittar vår entré, vi visar upp biljetten för en storväxt man som frågar var vi kommer från. När vi svarar Sverige frågar han sig varför det kommer så många svenskar till Milano just i år, jag klappar honom på axeln och svarar "Zlatan" innan jag rusar in på den folktomma läktaren och tar min plats. Låt matchen börja.
San Siro må leva upp när det är derby eller toppmatch men möter man Siena en kall vinterkväll är det något helt annat. En fjärdedel av San Siros stora läktare av fylld och stämningen är ingen höjdare. Den enda gången arenan fylls av ljud är när inmarschen drar igång. Och när någon drar av ett ekande knallskott i andra halvlek, vilken smäll.
I andra halvlek gör Milan två mål och avgör matchen. Antonio Nocerino stänker dit ett skott efter att bollen studsat ut efter hörna. Det andra kommer på straff sedan Kevin-Prince Boateng fallit lätt i närkontakt med Sienas målvakt. Den stora svensken med den långa näsan stegar fram och stänger matchen. Ingen kanonmatch med trots allt en upplevelse att se Zlatan, San Siro och Milan.
Efter att ha tagit en sjukt dyr taxi tillbaka till hotellet betalades vinsten ut till den lyckliga vinnare. De återstående två dagarna innan hemresa veks åt att bekanta sig med staden Milano, dess restauranger, shoppingutbud och kyrkor.