Tobias Andersson: Ruhr 2008
10.12.2013 18:58
När jag som 17-åring hoppade på bussen tillsammans med mina lagkamrater var det för att göra min första resa där syftet med resan var att se på fotboll. Vi reste från södra Skåne och hade siktet inställt på Tyskland beryktade Ruhr-område. Matchen vi skulle se var Dortmund mot Hetrha Berlin, detta var innan Dortmund firade framgångar i både Tyskland och Europa. Vår långa bussresa inleddes på fredagen och vår match gick av stapeln under söndagen. En lagkamrat hade tidigare sett Dortmund och förälskat sig i både laget och dess supportrar, han hade därför talat för att årets resa skulle gå till Dortmund.
Söndagen kom och vi packade ihop våra väskor och lämnade hotellet som låg en bit ifrån arenan. Direkt efter slutsignalen skulle vi bege oss hemåt. Himlen hade öppnat sig och regnet fullkomligt vräkte ned. Vid arenan fick vi smaka på äkta tysk stämning med allt vad det innebär, sång, öl, mat mm. Dortmunds stora supportershop var givetvis en höjdpunkt, liksom att få en skymt av spelarna genom fönstrena när spelarbussen anlände. Matchen slutade 1-1 och i ärlighetens namn var nog "Den gula väggen" på ena kortsidan matchens behållning.
Resans höjdpunkt var dock, enligt mig iallafall, den utflykt några av oss valde att göra på lördagen. Vi var några killar som helt enkelt tröttnade på att bara sitta på ett hotell utan någon egentlig närhet till något av intresse. Vi bestämde oss för att ta tåget till Gelsenkirschen för att försöka få tag på biljetter till Schalkes hemmamatch mot Bielefeld. Ingen stormatch på något vis men Schalkes hemmamatcher drar alltid storpublik, vi hade dock gott hopp om att få tag på biljetter. Tåget rullade från Dortmund-land till Schalke-land. När vi hoppade av på stationen gick vi raka vägen mot Veltins Arena, vi frågade en man utanför arenan var man kunde köpa biljetter och han pekade och förklarade att bakom den gigantiska träningsanläggningen fanns ett kontor dit vi kunde gå. Vi vandrade förbi alla de gröna gräsplanerna och den beachfotbollsplan klubben anlagt, förbi den välfyllda shopen där fansen trängdes och in på kontoret. Mannen bakom disken kunde erbjuda oss biljetter på långsidan i höjd med mittlinjen och ganska högt upp, vi slog såklart till.
Tillbaka utanför arenan upplevde vi en glad, vänlig stämning bland de bägge lagens supportrar. Veltins Arena ligger högt upp och när spelarbussen anlände framför arenan gick spelarna ut en och en och vinkade till supportrarna långt nedanför som ännu inte gått in, vilket jubel det blev!
Veltins Arena håller oerhört hög klass och har allt man kan önska sig och lite till, det är den finaste arena jag besökt. Förutom att hela arenan känns ny och fräsch blir upplevelsen större då taket går att stänga för att slippa kyla och regn och man sitter under tak och ser fantastiskt från alla platser. Gräset hålls grönt trots att den största delen av planen ligger i skugga, detta tack vare att planen går att rulla ut i solen på parkeringen.
Schalke låg i ingenmansland rent tabellmässigt, de var varke med i topp- eller bottenstrid. I just den här matchen spelade man en offensiv, fantasifylld, rörlig och passningsorienterad fotboll som jag gillade med spelare som Kuraniy, Rakitic, Altintop samt två juniorer vid namn Höwedes och Neuer som skulle göra stora avtryck i fotbolls Europa under nästa sommars U21 EM i Sverige. Lägg därtill att publiken var fantastisk. Att matchen slutade mållöst spelade ingen större roll, jag hade hittat mitt tyska favoritlag.
Efter matchen verkade det som om alla på arenan skulle med tåget, den oavbrutna glada sången inifrån arenan tog supportrarna med sig till tåget. Trycket på stationen var helt otroligt. Man trycktes ombord på tåget och stod som packade sillar men oj vad man njöt!